Massvis med donationer har strömmat in till en insamling för att rädda hunden Ricky, som också gått under namnet Charlie. Han har de senaste tio åren bott och levt i Highbridge Park i New York.
Några av parkens grannar brukade ge honom mat men upptäckte att han verkade allt mer ensam och svag den senaste tiden. De senaste tio åren har nämligen många av de andra gatuhundarna försvunnit från parken, skriver Huffington Post.
Under den kalla vintern förstod hundägare som gick i parken att något var fel. Ricky åt inte av maten som ställts ut.
YuliyaAvezbakiyeva och hennes mamma bestämde sig för att försöka ta hand om honom. Men det krävdes att de långsamt byggde upp ett förtroende. Det var först den 15 februari i år som de vågade sätta ett koppel runt hans hals.
– Jag grät. Vi alla grät, säger Avezbakiyeva till Huffington Post.
Veterinärer upptäckte senare att Ricky hade mask. De märkte också att han hade en tumör i ena testikeln. Men efter diverse behandlingar är ändå läget stabilt. Rent mentalt menar de dock att han tror att han blivit ”bortförd av utomjordingar”.
Nu har en kvinna vid namn TiinaImlet fått äran att ta hand om Ricky.
Veterinärkostnaderna har varit enorma – men tack vare andra djurälskares generositet har de redan fått in 134 000 kronor i en insamling för Rickys vård.
Tack vare några godhjärtade människor har hunden nu fått ett nytt liv.
– Vi visste alltid att han var en duktig pojke, säger Yuliya Avezbakiyeva.
AlbertFejza, 21, var på väg hem från sitt jobb på gynekologkliniken när han hörde ett skrik från en bil som stod parkerad med dörrarna öppna. Han kände direkt att något var på gång.
– Sen hörde jag en man i telefon som utbrister: ”Den kommer nu, vad ska jag göra?” Så jag kastade jackan och sprang fram, säger han till Aftonbladet och fortsätter:
– Jag pratade med pappan och fick klartecken. Jag försökte bara hålla lugnet och påminna henne om att krysta när värkarna kom.
Albert jobbar som undersköterska på gynekologisk operation men hade aldrig varit med om att hjälpa till med att förlösa ett barn tidigare – fram till nu.
Någonstans i bakhuvudet mindes han dock vad man ska göra i en sådan situation.
– Jag jobbar inom vården så jag ställde bara i fokus på vad jag skulle göra. Jag hann inte tänka på så mycket annat. Men nu i efterhand känner jag starkare än någonsin att det här är vad jag vill jobba med i framtiden.
”Jag är ingen hjälte”
Precis när barnet kom ut fanns ambulans på plats som kunde hjälpa familjen. På sjukhuset fick Albert posera med den nyfödde bebisen han hjälpt till världen.
– Det var en fantastisk känsla. Det är alltid väldigt mycket glädje när ett nytt barn har kommit till världen. Jag tror att jag har funnit vänner för livet. Föräldrarna är enormt tacksamma.
Men Albert vill inte kalla sig själv någon hjälte.
– Jag är helt stum över alla fina kommentarer jag har fått, men jag är inte någon hjälte. Det var många människor som passerade utan att hjälpa till när det hände, men jag gjorde bara vad alla människor borde ha gjort.
I ett inlägg på Facebook berättar Albert om det som hände – och hans insats hyllas av alla.
”Blev helt rörd, vilken underbar människa”, skriver en person i kommentarsfältet.
”Vilken upplevelse! Bra jobbat!”, skriver en annan.
Läs hela Alberts inlägg här:
”Mina vänner.. Detta skulle bara hända en som mig, jag som alltid hamnar i dom konstigaste situationerna. Dagen var den 25 februari när jag går från jobbet till spårvagnen och hör ett skrik bakom mig från en bil. Jag kastar av mig min jacka och springer fram till denna bil där det visar sig att en kvinna håller på att föda sitt underbara barn. Jag förklarar för mannen att jag jobbar på gyn operation och jag får klartecken att hjälpa till då det bara var jag och pappan & kvinnan på plats.
Jag tänkte inte så mycket förutom att jag var helt galen som stod där och skulle förlösa ett barn i en bil. Det jag visste var att kvinnan skulle krysta vid en värk, jag visste även att hinner inte ambulans hit så ska jag vända på barnet och se till att den skriker.
Jag är så imponerad av alla kvinnor som genomgår förlossningar, det visar verkligen styrkan som finns hos alla kvinnor. Inga verktyg fanns på plats, handskar fanns inte ens på kartan men i en sån här situation gör man det som krävs utifrån ens egna erfarenheter.
Detta är en upplevelse jag tar med mig livet ut. Precis när bebisen är på väg ut, då kommer en ambulanssköterska upp bredvid mig och vi tar emot denna fina bebis. Det betydde väldigt mycket att idag få träffa denna familj och den lilla bebisen och se att de mår bra. Och att jag fått ett så fint minne livet ut!
På bilden kan ni se en glad bebis och mig själv från idag då jag hälsade på!
Jag önskar all lycka till mamman, pappan & och den lilla ungen!”
Under torsdagen läckte udda bilder från Charltons hemmaarena The Valley ut på sociala medier.
Ett klipp på ett par som hade sex vid mittcirkeln sent på kvällen fick vida spridning på Twitter.
Nu erkänner Charlton att det rör sig som en PR-kupp.
– Filmen är gjort för att lansera vår planuthyrning, säger en talesperson hos klubben.
Kampanjen går under namnet ”Score at the Valley” – där ”score” är engelskt slang för samlag.
En kärlekshistoria av sorten man annars bara ser på film har berört tiotusentals människors ögon de senaste dagarna. Och i centrum av historien finns 90-årige Floyd och 89-åriga Violet Hartwig från Kalifornien i USA.
Kärleksparet träffades i grundskolan för första gången och har sedan dess varit ett par. De har gått igenom ett andra världskrig där Floyd arbetade för den amerikanska flottan. Under den perioden skrev de över 100 brev till varandra och sågs inte på flera år.
Här är urdrag från ett av breven:
Hi honey, just a few lines from this lonely blue sailor of yours. Miss you darling and so in love with you.… Honey, I’ll sure be glad when I get out of this. It sure isn’t for me, though at one time I thought the Navy was pretty swell. That was before I fell in love with the sweetest girl in the world.”
Efter krigets slut kom Floyd hem och paret slog sig ner på en gård i Kalifornien och fick tre barn ihop.
De senaste åren drabbades Violet av demens och togs om hand av Floyd i hemmet. Men det var när Floyd diagnosticerades med en njursjukdom som parets starka band chockade deras barn och barnbarn. För bara någon vecka senare – efter över 67 år tillsammans – somnade de in för gott i varandras armar.
När Floyd dog på sjukhuset höll 89-åriga Violet hans hand – och bara någon timme senare somnade även hon in.
– De hade en särskild kontakt, och jag tror att den kontakten bara blev starkare och starkare. Särskilt under de sista månaderna av deras liv, säger dottern DonnaScharton i en video som skapades för att uppmärksamma parets kärlekshistoria.
Max från Alterbruk i Norrland älskar Zlatan över allt annat. Men inte bara för hans dribblingar och häftiga namn. Faktum är att den svenske fotbollsspelaren hjälpt sjuåringen med mycket mer än så.
Max föddes med Downs syndrom och ett svårt hjärtfel och har därför haft svårt att tala. Istället kommunicerar han främst genom att rita. Men när han får sjunga om sin stora livsidol, då kommer orden naturligt.
– Max föddes med Downs syndrom och har under uppväxten haft svårigheter att prata. Men just intresset för Zlatan och musik har hjälpt honom att ta sig förbi de hinder hans diagnos inneburit, säger han mamma Anna Ökvist till Aftonbladet.
I videon, som först uppmärksammades av Nyheter24, sjunger Max för sin idol och visar upp sina fotbollstalanger – som han givetvis har Zlatan att tacka för.
”Utvecklat talet enormt”
Anna Ökvist berättar att gitarrspelandet hjälper sonens talförmåga.
– Max har bara pratat med tecken under uppväxten, men gitarrspelandet och sången har gjort att han utvecklat talet enormt mycket. Just det här klippet när han sitter och sjunger om Zlatan är helt underbart att se, säger hon och fortsätter:
– Om man verkligen har ett intresse av något så kan det göra underverk.
Anna Ökvist passar också på att hylla Zlatan för hans insats då han sponsrade det okända landslaget, som finns till för lindrigt utvecklingsstörda människor.
– Zlatan är ju otrolig. Ta bara det här att han gick in och sponsrade det okända landslaget så att alla ska kunna spela fotboll. Det var ju jättefint.
Det började 2007 när tiderna hade blivit svårare och allt fler personer och familjer i delstaten Maryland blev hemlösa.
Arnold Harvey jobbade då som sopåkare och upptäckte de hemlösa sovandes på gatorna under sin nattliga jobbtur. Han började hjälpa dem med filtar och annat. Åtta år senare vet alla vem han är.
Arnold och hans fru Theresa delar ut ”kärlekspåsar” till människorna som sover ute på gatan. De gör mackor och ger bort såväl mat som filtar till de hungriga och frysande.
– Ibland är härbärgena fulla och då tvingas de sova på gatan, även om det kanske bara är i ett par nätter, säger han till ABC News.
Nu har paret bildat organisationen ”God’s connection transition” som de numera jobbar med på heltid. De har bland annat öppnat en slags mataffär för hemlösa med produkter som andra affärer ratat men som det egentligen inte är något fel på.
En plats där de som har det svårt kan hitta billig och lättillgänglig mat utan att skämmas, enligt Theresa Harvey.
Honey-RaePhillips har varit ledsen över att hon inte är som andra barn. Hon föddes med ett stort rött födelsemärke som täcker en del av hennes ben.
Lagom till mamma Tanyas 40-årsdag valde föräldrarna därför att försöka få dottern att känna sig lite mindre ensam i världen. Så de gick till en tatueringsstudio. Resultatet:
Nu har alltså hela familjen liknande ”födelsemärken” på sina ben.
– De flesta kanske tycker det här är väldigt extremt men för oss var det en naturlig grej att göra för att försöka få vår dotter att inte känna sig annorlunda eller ensam i världen, säger TanyaPhillips till Mirror.
Mamman har varit orolig för att märket ska påverka dotterns liv.
– Precis som vilken mamma som helst ville jag inte att hon skulle vara annorlunda. Jag ville att hon skulle vara precis som de andra barnen. Och även om födelsemärket inte är farligt visste jag att det skulle påverka hennes liv. Även om hon i våra ögon var perfekt, vet jag att andra människor skulle peka och stirra på henne.