EXTRA: David Hasselhoff förklarar Berlinmurens uppkomst och fall

Hey! Det är jag som är David Hasselhoff, men du kan kalla mig för The Hoff. Du kanske känner igen mig från succéer som ”Baywatch” och ”Knight Rider”?
Inte? Men har du hört min platta ”Looking for Freedom”, och hur jag förenade Öst -och Västtyskland då?
Inte det heller?!
Okej, jag märker att du har vissa kunskapsluckor. Låt mig ta det från början:

1. Andra världskriget tar slut

Andra världskriget har du väl i alla fall koll på? Bra. När nazisterna förlorade kriget delade nämligen USA, Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen upp Tyskland i två delar. En västlig kapitalistisk del, och en östlig del som Sovjetunionen tog kontroll över. I den gamla huvudstaden Berlin var det ännu snurrigare. Staden låg i Östtyskland, men var delad mellan de kapitalistiska västmakterna och Sovjetunionen.

2. Det var tråkigt i öst

Som alla förstår var det jättetråkigt att bo i Östtyskland. De hade bara surkål, syntetmaterial och Stasi (den Östtyska säkerhetspolisen som övervakade och fängslade alla som drömde om lite freedom). I Västtyskland däremot, där fanns det jeans, rock n´roll och droger. Så det var inte så konstigt att miljoner östtyskar valde att flytta till sitt västra grannland under det första decenniet efter kriget.

3. Politrukerna blir arga

Fortfarande med? Bra. Det är nu det börjar bli läskigt. Stora delar av flyttströmmarna gick via Östberlin till Västberlin. Så på natten den 13 augusti 1961 började Östtyskland bygga en hög mur som skiljde de två städerna (och länderna åt). Tanken var att behålla de unga och välutbildade i landet. På kort tid var både Berlin, och på sätt och vis hela Europa, delat av en hög mur.

4. Hjältarna gör entré

Muren var som ni säkert förstår inte speciellt populär. Över hundra människor sköts ihjäl när de försökte fly till Västtyskland, och med tiden blev den en stark symbol för det kalla krig som pågick mellan USA och Sovjetunionen. Men tack vare hjältepresidenter som John F Kennedy och Ronald Reagan så började folk bli riktigt arga på muren. Kennedy sa till exempel ”Jag är en berlinare” i ett tal 1963 (så himla smart!) och Ronald Reagan pekade på muren och sa ”Riv ner den här muren, herr Gorbatjov” vid ett besök 1987 (skulle Obama säga något sådant? Nej, han hade bara pratat om sin kommunistiska sjukförsäkring).

5. Jag river muren

Nu kommer min favoritdel! Vid 1980-talets slut var jag bara en enkel skådespelare med en tveksam musikkarriär. Men det var något med frihetslängtan hos östtyskarna som grep tag. Så jag gjorde det som varje sann patriot hade gjort: Jag åkte till Berlin och sjöng min nya sång ”Looking for Freedom”. När Östberlinarna hörde de första tonerna den där kvällen den 9 november 1989 blev de som galna. Partifunktionären Günther Schabowski sa i direktsänd tv att gränsövergångarna skulle öppnas med omedelbar verkan. Tusentals människor samlades vid de olika gränsövergångarna och de förvånade vakterna släppte igenom dem.
Jag var där, jag vet hur det var:
Jag stod och mässade refrängen i ”Looking for Freedom” uppe på muren medan familjer återförenades för första gången på 30 år.
Jag såg hur vilsna östtyskar kastade sina velourplagg och satte på sig ett par snygga Levi´s 501:or redan ett par meter in på västsidan. Deras bleka hud lyste upp natthimlen som spårljusammunition.
Jag sjöng så högt att murens fundament började skälva, från Bornholmer Strasse i norr till Waltersdorfer Chaussee i söder.
Jag sjöng oavbrutet i ett år tills större delen av muren hade raserats och Östtyskland åter igen blivit en del av Väst.

Ja, det var väl det hela. Eventuellt kan miljoner människors frihetslängtan och storpolitiska förändringar haft ett finger med i spelet också. Men jag tror ändå att min låt gjorde det mesta av jobbet.
See ya buddy!
*The Hoff has left the building*

Av: Björn Barr

FOTNOT: Aftonbladet har alltså inte intervjuat David Hasselhoff om nu någon trodde det. Det här är pedagogisk satir, inget annat.