Max från Alterbruk i Norrland älskar Zlatan över allt annat. Men inte bara för hans dribblingar och häftiga namn. Faktum är att den svenske fotbollsspelaren hjälpt sjuåringen med mycket mer än så.
Max föddes med Downs syndrom och ett svårt hjärtfel och har därför haft svårt att tala. Istället kommunicerar han främst genom att rita. Men när han får sjunga om sin stora livsidol, då kommer orden naturligt.
– Max föddes med Downs syndrom och har under uppväxten haft svårigheter att prata. Men just intresset för Zlatan och musik har hjälpt honom att ta sig förbi de hinder hans diagnos inneburit, säger han mamma Anna Ökvist till Aftonbladet.
I videon, som först uppmärksammades av Nyheter24, sjunger Max för sin idol och visar upp sina fotbollstalanger – som han givetvis har Zlatan att tacka för.
”Utvecklat talet enormt”
Anna Ökvist berättar att gitarrspelandet hjälper sonens talförmåga.
– Max har bara pratat med tecken under uppväxten, men gitarrspelandet och sången har gjort att han utvecklat talet enormt mycket. Just det här klippet när han sitter och sjunger om Zlatan är helt underbart att se, säger hon och fortsätter:
– Om man verkligen har ett intresse av något så kan det göra underverk.
Anna Ökvist passar också på att hylla Zlatan för hans insats då han sponsrade det okända landslaget, som finns till för lindrigt utvecklingsstörda människor.
– Zlatan är ju otrolig. Ta bara det här att han gick in och sponsrade det okända landslaget så att alla ska kunna spela fotboll. Det var ju jättefint.
Avslappnat, iskallt och helt utan tillstymmelse av nervositet.
Nej, det var inga konstigheter när Rune Malmberg, 89, tatuerade sig i den lilla studion Creation Corner i Mönsterås, som Barometern uppmärksammade.
– Det gjorde knappt ont. Det var bara roligt, säger Rune till Aftonbladet.
Anledningen till tatueringen: Hans livskamrat och nära vän, papegojan Jakob, gick bort i augusti förra året. Och det var den som fick bli motivet.
– Vi var väldigt goda vänner, han och jag. Vi följdes åt nästan överallt. Jag fick honom under början av 60-talet, sörru, och han blev 58 år, berättar Rune.
Nu gör 89-åringen succé bland sina vänner på Facebook. Faktum är att de tycker det är riktigt tufft.
– Det är många som gillar det på internet. De säger att det är tufft. Jag är ju gammal, jag bli 90 i höst. Det är skönt att Jakob kan följa med mig överallt, säger Rune och berättar om sina minnen av den kära papegojan:
– På morgonen brukade han få mjukt bröd. Sen fick han knäckebröd. Och så pratade han, sörru. ”Var är Rune”, brukade han säga när jag var borta, haha, avslutar Rune.
”SkillTwins”, som de kallar sig, har gjort sig världskända tack vare sin Youtube-kanal där de visar upp sina fotbollstricks. Ja, faktum är att till och med världsstjärnan Neymar är ett fan.
Nu har de släppt en ny film. Och den här gången har det satsat lite extra.
– Vi lade ner mycket tid och kraft för att vi ville göra våran bästa video någonsin. Vi gjorde en video för tre år sedan i samma fotbollshall, och den generade 2,5 miljoner visningar. Nu kände vi att vi ville göra samma video på samma ställe – men tre år senare – som skulle vara 100 gånger bättre, berättar Josef El-Zein.
Anledningen till att de blivit så duktiga är enkel: De älskar den där lilla runda bollen.
– Vi har den med oss vart vi än går. Om vi drar till gymmet tar vi med bollen, om vi drar till stan har vi med oss en väska med bollen, när vi äter middag på köksbordet har vi en boll vid fötterna, säger Josef och fortsätter:
– Vi älskar det vi gör. Vi tränar omkring sju timmar varje dag.
I videon beskriver även Patrik känslan av att vara tiggare. ”Det var som om folk såg igenom mig”.
– De är människor som oss som bara försöker göra vad som helst för att överleva. Och folk som säger att de kan skaffa jobb. Hur ska de gå till? De är pest i andras ögon, de anses vara skit, säger han till Nyheter24.
För ett par år sedan fick 24-årige Linus Magnusson från Hofors beskedet att han hade cancer. Den gången lyckades läkarna operera bort hjärntumören.
I oktober förra året fick han emellertid ett nytt chockbesked: cancern var tillbaka. Linus insåg att det kanske inte skulle gå lika bra den här gången, och strax efter diagnosen gifte han sig med sin fru.
Linus och hans fru Malin Hedblom under bröllopet i oktober. Foto: Privat.
Förra veckan kom så det slutgiltiga beskedet. Läkarna bestämde sig för att avbryta vården. Hjärntumören hade blivit för stor.
– Det finns inte längre någonting att göra. Så nu handlar det om palliativ vård för mig (vård i livets slutskede, reds anm), berättar Linus.
Marcus Neonberger, som är nära vän med Linus, kände att han inte längre kunde stå och se på. Därför beslöt han sig för att starta en insamling på nätet så att hans vän skulle få förverkliga en dröm – att få göra en sista långresa.
Och resultatet har blivit en succé.
På mindre än två dygn har omkring 30 000 kronor samlats in från, för Linus, kända och okända människor runt om i Sverige.
– Jag tycker det är fantastiskt och är helt mållös. Jag har inte hunnit tacka alla som skickat pengar, men jag ska göra det. Det är bara det att jag är så trött hela tiden.
Kärleken och pengarna som han fått från alla delar av landet hjälper honom mycket i den situation han är, förklarar Linus.
– Jag ser att jag orkar göra mer än vad jag tidigare gjort. Det ger kraft. Och det känns skönt att inte längre vara orolig för ekonomin.
Linus Magnusson. Foto: Privat.
Marcus Neonberger, som tagit initiativet till insamlingen, berättar:
– Det är bråttom och jag försöker bara göra så mycket som möjligt för att hans sista tid ska bli bra. Det här tar nästan all min tid, men jag ser inte längre något annat som är viktigt, säger han och fortsätter:
– Jag vet att människor dör. Men nu, när en människa i ens närhet lever och man vet att han ska dö – det har jag aldrig kunnat relatera till.
Ska resa till Spanien
Linus försöker nu ta en dag i taget och hålla humöret uppe – trots den fruktansvärda situation han befinner sig i.
– Jag försöker bara vara positiv och må bra i mig själv, genom det kan jag på något sätt känna att jag inte mår så dåligt. Men läkarna har ju avslutat all vård och jag blir tröttare och tröttare för varje dag.
Pengarna som insamlingen skulle generera var först tänkta att gå till en mindre resa. Men i takt med att allt fler skänker sina bidrag har Linus tänkt om, och nyligen kunde han boka en resa till Spanien med sin fru.
– Jag är så tacksam för all hjälp och att jag får den här möjligheten. Det ska bli jätteskönt, avslutar han.
Robin och Ellinor till vänster, familjen från Kosovo till höger. Foto: Privat.
I maj 2014 flyttade familjen till den lilla orten Kaxås i Jämtland. De kom som flyktingar från Kosovo där familjen tillhört en minoritet. Barnen hade inte fått gå i skola, de hade inga sociala skyddsnät och deras hus ska ha bränts ner.
Men efter en kort stund i Sverige fick de beskedet: Migrationsverket gav familjen avslag på deras ansökan om uppehållstillstånd, och de var tvungna att packa ihop och lämna landet inom två dagar.
Då tog Robin Johansen, 27, och Ellinor Olofsson, 28, tag i saken – och köpta ett hus för omkring 300 000 kronor så att familjen skulle ha någonstans att bo. Samtidigt skickade de ett verkställningshinder för att ompröva Migrationsverkets beslut.
– Vi kände att vi behövde göra något. Huset är centralt och det är nära för banen att gå till skolan. Dessutom har pappan i familjen fått ett erbjudande om jobb, säger Robin Johansen till Aftonbladet.
Familjen från Kosovo och Ellinor umgås. Foto: Privat.
Hur har familjen reagerat på er hjälp och generositet?
– De är väldigt tacksamma. De har ingenting att ge, men de ger sina hjärtan. De har den minsta tron på människor efter allt de gått igenom, det syns – och jag hoppas att vår hjälp kan ge dem tillbaka lite hopp om mänskligheten.
För Robin Johansen och hans sambo Ellinor var beslutet att köpa huset enkelt. De hade på kort tid kommit familjen mycket nära.
– Vi har ofta barnen hos oss, vi har gått på skolavslutningar tillsammans och vi brukar gå och dansa. De har inte så många andra att vara och prata med, säger Robin och fortsätter:
– Vad skulle hända om de skickades tillbaka till Kosovo. De har inga pengar och inget socialt stöd. Ska de bo på gatan? Det är en av orsakerna till att vi hjälpt dem och köpt huset – vi vet hur det skulle bli om de skickades tillbaka.
Behöver advokat
Hur historien kommer sluta vet ännu inte Robin. Men en sak är säker: han behöver en advokat för att få hjälp i arbetet med Migrationsverket.
– Vi har inte fått tag på en advokat som kan hjälpa oss utan att bli miljonär på det. Vi har tre veckor på oss att skriva överklagan till Migrationsverket så det börjat bli akut. Jag hoppas att folk där ute kan hjälpa oss med att hitta någon.
Foto: Janerik Henriksson/TT
Foto: Janerik Henriksson/TT
Foto: Bo Jonsson/Skansen-akvariet
Foto: Janerik Henriksson/TT
Foto: Janerik Henriksson/TT
Foto: Janerik Henriksson/TT
Foto: Janerik Henriksson/TT
