8 saker du absolut vill veta om svarta hål
avI dag har ”Interstellar” premiär. Och huvudrollen spelas på sätt och vis av Gargantua, det enorma svarta hål som Christopher Nolan skapat med astrofysikern Kip Thornes hjälp. Men vad är ett svart hål egentligen? Vi frågade Andrev Walden, mannen bakom succébloggen Rymdslottet.
Hur föds ett svart hål?
– Svarta hål föds när riktigt stora stjärnor dör. Och med riktigt stora stjärnor menar jag åtminstone 20 gånger större än vår favoritstjärna Solen. Du kan tänka att en levande stjärna är lite som en ständigt exploderande vätebomb som ändå hålls ihop av sin egen gravitation, men när bränslet tar slut vinner gravitationen dragkampen och stjärnan kollapsar. Och när en riktigt stor stjärna kollapsar blåser den av sig de yttre lagren i en supernova medan kärnan trycks ihop till ett vidrigt kompakt objekt som är så tungt att inte ens ljus kan fly från dess gravitation.
Men VARFÖR är det svarta hålets gravitation så stark?
– För att de är små. Det har egentligen inte med massan att göra, utan storleken. Gravitationen utgår från objektets mittpunkt och ju närmare du kan komma objektet utan att ”krocka” med det desto starkare kommer du känna gravitationen. Ett svart hål är ofattbart kompakt, vilket gör gravitationen vid dess yttre gräns så stark. Stjärnans kärna, den som kollapsade och blev det svarta hålet, hade samma gravitation och massa som det svarta hålet men var mycket större. Flera miljoner kilometer. Det svarta hålet som blir kvar behöver inte vara större än några kilometer. Om Solen var ett svart hål skulle den ha en radie på knappt 3 kilometer.
Behöver jag vara rädd för svarta hål?
– Nej, det finns inga svarta hål i närheten. Men om det fanns skulle jag lära mina barn att hålla sig på säkert avstånd från Schwarzschild-radien, alltså ”the event horizon”. När du passerat den är du dödsdömd för du kan aldrig fly tillbaka ut ur hålets gravitation. Om du inte kan åka snabbare än ljuset. Och det kan du inte.
Ok, vad händer när jag sugs in då?
– Läskiga grejer. Gravitationen är ursinnigt stark. Tid och rum kröks där inne. Om du faller med fötterna först är gravitationen så mycket starkare i fotänden av din kropp att du töjs ut och till sist slits av på mitten, i höjd med naveln. Sen slits de delarna i två. Och sen… ja, till sist är du bara som en myrstig av partiklar ner i avgrunden. Det vetenskapliga namnet på detta ohyggliga är spaghettifiering. En spännande sak med svarta hål är att du teoretiskt – efter att du passerat händelsehorisonten – kan titta tillbaka ut i universum och se saker gå väldigt snabbt där ute. Hög gravitation bromsar tiden relativt.
Vad är svarta hål bra för?
– Alla stjärnor i vår galax roterar runt ett supermassivt svart hål i mitten. De är bra som motor.
Du sa ju att det inte finns några i närheten!
– Galaxens mittpunkt är cirka 28 000 ljusår bort. Det närmaste svarta hål vi hittat ligger åtminstone 25000 ljusår bort.
Kan man bygga ett eget svart hål?
– Du kan förvandla Jorden till ett svart hål. Om du kommer på ett sätt att knyckla ihop vår planet till en jordnöts storlek. Man måste vara jättestark. Och stor.
[Liten spoilervarning: Interstellar]
I ”Interstellar” kör de in och ut ur det svarta hålets gravitationsfält för att få upp farten. Kan man det?
– Det ska gå. Man går in i omloppsbana och använder gravitationsfältet som ett slags centrifug. Eller slunga. Manövern kallas för en gravitationsslunga och det har vi sysslat med sen 1974. Voyagersonderna slungade sig förbi både Jupiter och Saturnus. Men svarta hål är farliga och man kan absolut inte köra så nära ackretionsdisken som de gör i filmen. Inte utan att upplösas av hettan.
Till sist, är Interstellar en vetenskapligt korrekt film?
– Nej. Det finns mycket bra vetenskap i filmen men också ett par rejäla övertramp. Men jag älskade den ändå, för den visualiserade saker jag fantiserar om varje dag.