5 myter om seriemördare

Seriemördaren: en psykiskt sjuk, vit man som lever ensam?
Nej, det är en stereotyp som odlats av underhållningsindustrin, skriver kriminologen Scott Bonn i sin nya bok.

Det begås cirka 15000 mord i USA varje år. 1 procent av dessa begås av seriemördare. Ungefär 150 mord om året alltså. FBI uppskattar att det finns mellan 25 och 50 aktiva seriemördare i USA just nu. Och lyckas du fånga en av dem är det inte alls säkert att hen motsvarar dina förväntningar.

Studerar man faktiska data kan man avliva flera myter om seriemördaren, slår amerikanska kriminologen Scott Bonn fast i sin nya bok ”Why We Love Serial Killers: The Curious Appeal of the World’s Most Savage Murderers” (Skyhorse Publishing 2014).

Här är 5 myter om seriemördare.

Myt 1: Alla seriemördare är män
Ett missförstånd som, enligt Scott Bonn, bland annat bottnar i den traditionella genusmyten om att män är aggressiva och kvinnor passiva av naturen. Ungefär 17 procent av alla seriemord i USA begås av kvinnor – medan bara 10 procent av den totala andelen mord (15000/år) begås av kvinnor. Seriemord är i själva verket ”mordtypen” med högst andel kvinnliga förövare.

Myt 2: Alla seriemördare är vita
Seriemördare kommer i alla färger. Seriemördarnas etniska spridning speglar i regel den totala befolkningens. Missförståndet är odlat i populärkulturen, som nästan uteslutande skildrar vita massmördare (det är alltså inte bara hjälterollerna som utsätts för ”whitewashing”).

Myt 3: Alla seriemördare är socialt handikappade ensamvargar
I verkligheten lever många seriemördare i själva verket helt vanliga liv med arbete och familj. Det är just deras förmåga att smälta in som gör dem livsfarliga, skriver Scott Bon.

Myt 4: Alla seriemördare sprider ut sina mord geografiskt
Ted Bundy, som begick 30 mord i sju olika stater, har för många blivit sinnebilden av en seriemördare. Men han var ett undantag. Seriemördare trivs i regel bäst i sin ”comfort-zone”. Jack the ripper, som härjade i Londonstadsdelen Whitechapel i slutet av 1800-talet är ett typiskt exempel. John Wayne Gacy, som begravde de flesta av sina 33 offer i krypgrunden under sitt hus, är ett annat.

Myt 5: Alla seriemördare är psykiskt sjuka (eller genier)
Det finns två sorters seriemördare i populärkulturen: den psyksjuka som klottrar på väggarna och den superintelligenta som lägger pussel med ledtrådar. Plus kombinationen förstås. Det här stämmer inte riktigt. I verkligheten är det få seriemördare som lider av mentalsjukdom till den grad att deras advokater hävdar ”insanity” i rättssalen. Den genomsnittlige seriemördare är inte heller smartare än den genomsnittlige medborgaren.

Källa: vetenskapstidskriften Scientific American (där du kan läsa mycket utförligare om myterna).