Om du var barn på 1980-talet har du förmodligen lekt med åtminstone nån av de här klassikerna – och haft sönder den. För de gick alltid sönder. På samma sätt. Av: Andrev Walden
Luke Skywalker. Den mest självklara maskoten i 80-talets pojkrum (tätt följd av Boba Fett och He-Man). Svaga punkter: 1) Lasersvärdet, som nästan omedelbart tappades bort (och ersattes av en drinkpinne eller en pop-nit). 2) Näsan, som tappade pigmentet efter några minuters utomhuslek.Sindy. Invaderade svenska flickrum som en naturligare (med 80-talsmått mätt) budgetversion av Barbie. Svaga punkter: 1) De delikata fötterna, som utsattes för svåra påfrestningar av småsyskon med akut tuggbehov (tills benpiporna kikade fram!). 2. Benen, som bändes i ohyggliga vinklar i samband med ”doktorslekar”. 3) Håret, som snabbt blev obotligt trassligt.Slime. Ett slags kastvapen i huvudsak bestående av flytande guarkärnmjöl. Lanserades även i röd burk som Masters of the Universe-slime. Svaga punkter: Absorberade damm och hår och blev olidligt äcklig om den hamnade på golvet, vilket den gjorde så fort den runnit av måltavlan (dvs väggen eller syrran/brorsan).NES (Nintendo 8-bit). Frontmatad tv-spelsmaskin som nådde Sverige 1986 och sen ville vi inte göra någonting annat. Svaga punkter: 1) Kassettinmatningen, som med tiden (undantagslöst) började glappa så att man var tvungen att ta ut kassetterna och blåsa på dem. Enligt fornsvensk folktro hjälpte det att blåsa. Vi blåste på allt möjligt. Movieboxen till exempel. 2) Handkontrollen, som ofta blev sämre när man piskade den mot golvet, vilket man var tvungen att göra när det gick dåligt.Monchhichi. Invaderade Sverige kring 1980 och var under några år populärare än människor. Svaga punkter: 1) Plyschpälsen var inte direkt som gjord för umgänge med barn och fick lätt styva, knastriga fläckar när man spillde till exempel mjölk på den. 2) Skalperades ofta med tiden och fick ett mycket kusligt utseende.Rubiks kub. Lanserades 1974 och sex år senare fanns den i varje hushåll (och drev oss till vansinne). Kuben kan ha 43252003274489856000 olika positioner men alltid lösas med färre än 21 vridningar. Svaga punkter: 1) Att den kunde ”lösas” med skruvmejsel och aldrig bli som ny igen. 2) Pappa, som hade mandat att slänga kuben i soporna om han misslyckades.Skrållan. Batteridriven talande docka. Lanserades 1966 och har misshandlats av samtliga generationer sen dess. Svaga punkter: Tygbålen, som inte riktigt tålde bad. Men Skrållan fick alltid bada förr eller senare, vilket orsakade talsvårigheter och inre blödningar av batterisyra. 2) Ögonlocken. Efter ett par hundra fallolyckor slutade ett av dem att fungera (bara ett, aldrig båda), vilket gav henne en lätt pundig aura.Nya bondespelet. Landsbygdens Monopol. Ofattbart roligt. Alltid. Svaga punkter: 1) De små små utsädeskorten, som på något märkligt vis blev färre och färre. Tills det bara fanns ett sädesslag kvar att odla och spelet tappade lite av konkurrensmomentet. 2) Spelbrädet, vars mjuka skarvar tog stryk när det användes till annat (t ex sköld i närstrid eller My Little Pony-stall) och till sist föll isär.My Little Pony. Marknadsoptimerad korsning mellan Barbiedocka och häst som lanserades i början av 80-talet och red ner allt motstånd. Svaga punkter: Oförmågan att försvara sig mot angripare (bröder). Det kavata utseendet i kombination med den i grunden robusta – på gränsen till oförstörbara – kroppen gjorde ponnyn till ett särskilt provocerande prestigebyte. Hen skulle bara förstöras.Commodore 64. För dagens unga kan det här vara svårt att ta in men detta är alltså en speldator. Där spelen laddades i en bandspelare. Och det kunde ta, säg, 45 minuter. Och man var tvungen att ladda om spelet om man dog. Vilket man gjorde om, säg, en råtta nuddade ens fot i The Last Ninja 2. Svaga punkter: Allt.
